Oj vad segt att komma till jobbet efter julledigheterna..hjälper inte heller att det är extremt grått och mulet i Stockholm. Motivationen är på absolut lägsta, man undrar ju om ekorrhjulet är värt det.

Sen inser jag att jag förlorade jobbet för ett par månader och kommer ihåg hur det kändes att inte veta om och när man kan få ett jobb.Den ångesten var tvärjobbig..speciellt under förutsättningar där det råder en epedemi och jobbmöjligheterna har minskat.

Så jag är TACKSAM för att jag har ett jobb och tackar Gud för det.

Men mänsklig som jag är kan jag inte hjälpa att känna att det är extremt segt att ta sig till kontoret och gå igenom alla mail :)

God fortsättning på er alla!