Under de senaste åren har jag lagt märke till en förändring i tonen och diskussionerna om kön och jämställdhet. Som man har jag inte kunnat undvika att notera en ökad känsla av frustration riktad mot mitt kön. Det känns som om det har blivit mer accepterat att uttrycka negativa generaliseringar om män som grupp.

Ibland känns det som om jag, som individ, dras in i en kollektiv skuld bara på grund av mitt kön. Kommentarer som "alla män är..." eller "män gör alltid..." kastas runt utan att överväga att alla individer är unika. Sociala medier har förstärkt detta fenomen. Enstaka exempel på dåligt beteende från män används ibland för att måla hela gruppen i ett negativt ljus.

Så pass att beteende som hyllar kvinnor som starka, självsäkra, målmedvetna och med standard är män istället narcissistiska, kontrollerande, osäkra och översittare.

Får att inte bli stämplad som det så män ge efter och trycka ner de egenskaperna, men då är vi inte män nog. Sjuk moment 22.  

Vid definitionen av rasism handlar det om att uttrycka fördomar, diskriminering och hat baserat på en persons ras, etnicitet eller nationalitet. Rasism kan ta olika former och yttra sig på olika sätt. Det kan vara verbala förolämpningar och hot, fysiskt våld, eller enskilda handlingar och kommentarer som är nedsättande eller fördomsfulla mot en viss ras eller etnisk grupp.

Det är dock viktigt att förstå att rasism inte bara handlar om individuella handlingar eller åsikter. Det kan också vara närvarande på en mer strukturell nivå i samhället. Strukturell rasism innebär att diskriminering och ojämlikhet är inbyggda i institutioner, lagar och politiska system. Det kan innebära att vissa grupper systematiskt missgynnas medan andra gynnas.

Rasism kan också manifesteras genom fördomar och stereotyper som negativt påverkar människors möjligheter och rättigheter. Det kan vara fördomar om en viss ras eller etnisk grupp, vilket leder till diskriminering inom utbildning, arbete, bostad och andra områden av samhället. Dessa fördomar kan vara grundade i okunskap, rädsla eller hat och är ofta en produkt av historiska och kulturella faktorer.

En annan viktig aspekt av rasism är att den kan vara subtil och osynlig. Det kan vara så kallad vardagsrasism, där fördomar och diskriminering uttrycks i vardagliga situationer utan att nödvändigtvis vara medvetna om det. Det kan vara i form av mikroaggressioner, vilket är små handlingar eller kommentarer som kan vara förödmjukande eller kränkande för personer från vissa raser eller etniska grupper.

Det går inte så bra för margaux dietz. Det dyker upp nya saker som hon gör och har gjort, och man vet inte vad som kan komma från henne imorgon. Det blir så enkelt att börja skälla och peka finger, och spy ut massa saker om henne. 

Det faktum att hon sa det hon sa när hon va 18 år , i blackface - det svider extra mycket för mig. För det är en direkt kränkning mot mig. Att se henne i det sammanhanget på fest med rika vita ungdomar, festandes i ett vit, rik och exklusiv förort som Saltsjöbaden ger en sån avsmak som sitter längre än man pallar.

Jag kan bara tänka mig hur jargongen måste ha varit om hon obekymrad kunde skriva “Finns det plats för en neger” på facebook med bilden på henne i blackface.

Det är ju uppenbart att hon är uppvuxen, levt och lever ännu idag i en bubbla. Trots att hon reser är hon inte världsvan alls. Hon saknar kunskap och referenser om världen utanför hennes glashus. Ingen fingertoppkänsla, inga färdigheter att känna av rummet och total avsaknad av att se andra perspektiv.

Ska man då hata en sån person eller tycka synd? Jag vill inte vara den här stereotypiska svarta förlåtande mamman som ska vagga stackars vita som får smäll på handen. 

Hur kan jag hata på någon som är okunnig och agerar därefter. Vad blir konsekvenserna att hata och driva bort de som är okunniga? Mer okunnighet..mer rasism, mer av det dåliga. Jag rycker på axlarna. Jag vill inte ha en ursäkt från henne. Jag vill ha personlig utveckling från henne. Jag vill se att hon säger och visar nu jävlar ska jag förändras.

Jag vill bara upplysa och påminna om att även om julen är en underbar högtid med vänner och familj, så finns det många som tyvärr är ensamma.

Det är hjärtskärande och så sorgligt men tyvärr är det en hel del som tycker att julen är en jobbig tid. Ensamheten blir betydligt påtaglig dessa tider då ångest och sorg kan uppsluka tillvaron.
Så jag skulle vilja be er att kanske bara slå en signal till någon som kanske skulle behöva höra en vänlig röst och önska de en god jul. Ännu bättre vore att boka in en fika direkt efter julen.
Det skulle göra så mycket i att väcka en värmande känsla hos de som behöver det mest.

God Jul på er alla! 

Eloge till alla föräldrar som gör sitt bästa dom kan för sina barn, jag själv har inga barn och ser inte hur jag skulle hinna eller orka det. Jag själv får knappt vardagen att gå ihop när jag jobbar heltid, vet att vi alla är olika men jag har märkt att för min del så är ett heltidsjobb alldeles för mycket att jobba. Och så tänker jag på alla som har barn och hur dom hinner och orkar med? Om jag tänker på mitt egna så ser en dag ut ungefär såhär vaknar 05.30 åker till jobbet runt 6 tiden är på jobber runt 06.35-45 slutar 16 hemma runt 16.50 varva ner någon minut försöker motionera 1-2 Tim kl är minst 17.50. Fixa nått att äta och något till jobbet dagen efter, kl är ca 19 en dusch kanske 30 min kl nästan 8 sen sätta sig ner och varva ner eller ta tag i något annat vilket sällan finns energi till. Sen ska man ju hinna med allt annat med som måste göras hemma och gärna ha en hobby man mår bra av och även tid för kvalitets vila och återhämtning. För mig har det blivit svårt ju äldre man blir att kunna vila och slappna av på ett bra sätt brukar sluta med att jag ligger och tänker på allt som bör göras, så istället för att nyttja tiden då jag endå kan få mig bra vila så har man ångest vilket i sin tur gör att vilan inte leder till något bra. Hur gör alla andra? Jag vet bara att jag mår så mycket bättre när jag jobbar förre timmar eller som nu när det är semester, det är så här jag vill må jämnt. Känna att jag har tid för mig själv mitt egna och nära och kära, känner ni andra att ni hinner med eller anser ni med att ni hade velat jobbat mindre? 

Jag gillar Nina Rung, hon lyfter väldigt viktiga frågor och vågar argumentera och utmana många ämnen som rör ojämlikhet, barnens rätt och våld i hem. All heder till henne. Däremot har hon i sitt senaste uttalande på instagram tappat sin objektiva syn och agerat på sina känslor kring kvinnohat och männens våld mot kvinnor. 

Hon har helt missat poängen med Stefan Kakowskis sommarprat och bok ”Incel: Om ofrivilligt celibat och en mansroll i kris”. Här är vad hon säger taget från Aftonbladet & inlägget:

• Hennes tolkning, lägger över ansvaret för incelmännens problem på de kvinnor som de riktar sin bitterhet mot.
• Det jag uppfattar är att han beskriver att ensamma män skulle ha rätt att utnyttja kvinnor och att det är kvinnors ansvar
• Lyckas ta ifrån männen all form av eget ansvar. Och lägger det i knät på kvinnor att ordna upp. Kvinnor ska ställa upp på sex, relationer och föda mäns barn för annars kan män bli farliga.

Jag har inte läst hans bok, men jag lyssnade på hans sommarprat efter jag såg Ninas inlägg. Ingenstans skuldbeläggs kvinnor. Tvärtom han lyfter att det är männens ansvar. Han uppmärksammar ett problem där han inte har en lösning men att det är viktigt att förstå vad som sker.

Tycker det är synd hur Ninas inlägg är fyllt av kommentaren som blint håller med hennes tolkning/uppfattning/analys. Många skriver även att de inte ska lyssna på sommarpratet pga det. Skrämmande! 

Stefan svar allt: “Nej, det är helt absurt att jag skulle lägga skulden på kvinnor. Det här är männens eget ansvar..”

Detta är ett onödigt drev, polarisering och hat som hon har skapat. 

Besviken på Nina.

Är så jä*!#la trött på de här parasiter som anses vara gängkriminella, förortsgrabbar som står och “tuggar” i centrum och säljer droger ur deras fula Gucciväskor och matchande kepsar. De är inget annat än ohyra, ja jag sa det! 

Svartklädda i 35-graders värme, samlade i klungor och gör ingen nytta alls än sprida oro. Jag bor i Husby centrum, är etnisk svensk och älskar mitt område. Jag har bott här i 3,5 decennier och kommer aldrig att flytta!

Jag älskar mina fina grannar, där alla härstammar från alla delar av världen. Jag har sett deras barn växa upp och vi har en fin relation. Jag har blivit hembjuden till flera av de och ätit Cambuulo, Khoresh gheime, Batata Harra och Injera. Allt detta kommer från 4 olika länder och jag har sån tur att jag har fått smaka på kulturen, maten och människorna från dessa länder direkt i min trappuppgång.

Kommer aldrig flytta in till stan (trots att jag kan). De varma samtalen från människor i centrum, eller de härliga historierna från busschauffören H*!?#+e när jag står bredvid honom under den korta sträckan till Kista. När grannbarnen hjälper mig med matkassorna hem, jag blir så rörd på hur fina de är och väluppfostrade. Utan överdrift som jag säger att de släpper fotbollen och springer mot mig för att bära mina kassar till min dörr. 

Dessvärre så svärtas allt det fina med dessa gängkriminella. Jag ser de varje dag. Jag ser handeln, bilarna och elsparkcyklar som kommer och går. Jag ser allt. Jag har även sett hur de visat upp vapen.

Ringer polis, men de skingras då de har folk som håller utsikt.

Makthavare, dags att slå till HÅRT NU!