Eloge till föräldrar ❤️
Eloge till alla föräldrar som gör sitt bästa dom kan för sina barn, jag själv har inga barn och ser inte hur jag skulle hinna eller orka det. Jag själv får knappt vardagen att gå ihop när jag jobbar heltid, vet att vi alla är olika men jag har märkt att för min del så är ett heltidsjobb alldeles för mycket att jobba. Och så tänker jag på alla som har barn och hur dom hinner och orkar med? Om jag tänker på mitt egna så ser en dag ut ungefär såhär vaknar 05.30 åker till jobbet runt 6 tiden är på jobber runt 06.35-45 slutar 16 hemma runt 16.50 varva ner någon minut försöker motionera 1-2 Tim kl är minst 17.50. Fixa nått att äta och något till jobbet dagen efter, kl är ca 19 en dusch kanske 30 min kl nästan 8 sen sätta sig ner och varva ner eller ta tag i något annat vilket sällan finns energi till. Sen ska man ju hinna med allt annat med som måste göras hemma och gärna ha en hobby man mår bra av och även tid för kvalitets vila och återhämtning. För mig har det blivit svårt ju äldre man blir att kunna vila och slappna av på ett bra sätt brukar sluta med att jag ligger och tänker på allt som bör göras, så istället för att nyttja tiden då jag endå kan få mig bra vila så har man ångest vilket i sin tur gör att vilan inte leder till något bra. Hur gör alla andra? Jag vet bara att jag mår så mycket bättre när jag jobbar förre timmar eller som nu när det är semester, det är så här jag vill må jämnt. Känna att jag har tid för mig själv mitt egna och nära och kära, känner ni andra att ni hinner med eller anser ni med att ni hade velat jobbat mindre?
Livet rinner förbi mig
Jag är i en jobbig fas i livet som är så jävla tung. 35 och närmar mig 36. Har precis kommit ut från en extrem stökig relation som varade i 5 år. Investerade så mycket tid och energi både mentalt och fysiskt. Gjorde att andra vänskapliga relationer försummades för så mycket gick åt relationen. Ville så gärna bilda en familj och leva det livet men fan vilket kaos det var.
Så nu sitter jag och ser på när alla i min omgivning har gått vidare i nästa fas som jag drömt om. Självklart så har de inte tid att umgås som förr, för prio är såklart sina respektive och sina barn.
Det blir ett samtal någon gång i månaden för kolla läget, men det är ju långt ifrån relationen man hade. Känns som att jag ligger 5 år efter i livet och hänger inte med omgivningen.
Jävlar vad ensamt och ruttet det känns.
Tja Ben, Det är ok min vän. Du jämför dig med de i din omgivning men det är en sån liten segment av människor att det inte speglar verkligheten. 35 är inte alls så gammalt som du beskriver det. Du är ung nog att hinna dejta, träffa, resa, skapa nya minnen och skapa familj utan att behöva stressa igenom det.
Om du läser min historia så kommer du också inse att det finns människor i relationer som är fasader, och bakom stängda dörrar är det olyckliga och vill inget annat att slippa. Jag är 36, och är mitt i en skilsmässa och inga barn. Men jag känner att jag har gott om tid att starta om och hitta kärlek igen.
Det känns alltid som värst i början. Ge det lite tid så ska du se att du kommer ut ur denna tomhetskänsla. Se till att du håller dig aktiv genom träning eller sociala event. Det värsta du kan göra är att hålla dig hemma och isolerad. Det göder bara mer dumma tankar som stärker dina jobbiga känslor. Även om det är jobbigt att vara aktiv när man är i känslomässig negativ svacka, så tvinga dig ut och gör saker - lita på mig jag vet! Jag gick igenom samma sak och det var en målarkurs 1 ggn per vecka som fick mig att må så mycket bättre. Det i sin tur fick mig att träna, och det i sig fick mig att ta initiativ att styra upp saker med vänner. Det tog tid men i efterhand så vet jag att det var räddningen. Ta hand om dig :)
Trist men du ska förstås inte jämföra dig med hur andra lever sina liv, eller känna stress över hur det blev. Du får tänka att det är bra att du kom ifrån den jobbiga relationen, men inse att du behöver lite tid nu, för att hitta balans i livet igen.
Försök komma ut på nya saker, hitta en kurs eller förening osv, där du kanske kan hitta annat folk att dryga ut vänkretsen med. Se den här våren och sommaren som "tiden då jag kom i balans".
1
Håller med @Syrran - trist känsla men blir ännu värre när man jämför sig med andra. Kör ditt race min vän och exkludera vad andra gör. Kanske för cliché men dagen kommmer när du ser det som en erfarenhet och kommer tycka att det var värdefullt.
Rapportera Inlägg
Tack för du hjälper oss hitta olämpliga inlägg
Man anpassar sig. Vill man ha barn, ser man till att man får tid. Men visst krävs det en hel del av en och man kan inte göra allt så som man gör om man bara har sig själv att tänka på.
Rapportera Inlägg
Tack för du hjälper oss hitta olämpliga inlägg
Det är väl som allt annat i livet, man anpassar sig ganska snabbt efter nya förutsättningar. Speciellt när det kommer till barn. Många som har barn tenderar att umgås mycket mindre med vänner och släpper den sociala biten.