Jag är i en jobbig fas i livet som är så jävla tung. 35 och närmar mig 36. Har precis kommit ut från en extrem stökig relation som varade i 5 år. Investerade så mycket tid och energi både mentalt och fysiskt. Gjorde att andra vänskapliga relationer försummades för så mycket gick åt relationen. Ville så gärna bilda en familj och leva det livet men fan vilket kaos det var.
Så nu sitter jag och ser på när alla i min omgivning har gått vidare i nästa fas som jag drömt om. Självklart så har de inte tid att umgås som förr, för prio är såklart sina respektive och sina barn.
Det blir ett samtal någon gång i månaden för kolla läget, men det är ju långt ifrån relationen man hade. Känns som att jag ligger 5 år efter i livet och hänger inte med omgivningen.
Jävlar vad ensamt och ruttet det känns.