Livet rinner förbi mig
Jag är i en jobbig fas i livet som är så jävla tung. 35 och närmar mig 36. Har precis kommit ut från en extrem stökig relation som varade i 5 år. Investerade så mycket tid och energi både mentalt och fysiskt. Gjorde att andra vänskapliga relationer försummades för så mycket gick åt relationen. Ville så gärna bilda en familj och leva det livet men fan vilket kaos det var.
Så nu sitter jag och ser på när alla i min omgivning har gått vidare i nästa fas som jag drömt om. Självklart så har de inte tid att umgås som förr, för prio är såklart sina respektive och sina barn.
Det blir ett samtal någon gång i månaden för kolla läget, men det är ju långt ifrån relationen man hade. Känns som att jag ligger 5 år efter i livet och hänger inte med omgivningen.
Jävlar vad ensamt och ruttet det känns.
Jag ångrar att jag gifte mig
Jag behöver få det sagt högt. Anonymitet när det bäst behövs.
Jag ångrar att jag gifte mig med min fru. Det skedde endast av press, skuld och rädslan av konsekvenserna om jag gjorde slut. Visst hade jag hopp det blir bättre. Senare år som vi har varit tillsammans så har hon lyckats skapa en tillvaro där jag inte kan ta mig ur relationen. Hon ringer till alla i närmaste kretsen och blir hysterisk och tar sig in på sjukhus för att skapa en situation där jag är ett monster. En lång promenad för att emotionellt ta en paus från henne innebär att jag träffar någon annan. Hon har full kontroll. Min dag går ut på att strategiskt minimera risker att skapa hysteriska utbrott.
Hela relationen är en fasad och skådespel.
Livet lekte mellan 20 & 30. Träffade drömtjejen som visade sig vara motsatsen.
Vill tack alla för erat stöd, jag ska börja se en pyskolog och börja med att söka hjälp därifrån. Fick kontakt med en manlig pyskolog och det kändes rätt. Jag måste ur det här med behöver hjälp att hitta vägen.
@Per vet du vart det finns hjälp att söka för just dessa problem? Tycker också att han behöver söka sig till någon, men frågan är vart? Tråkigt nog hade det varit en tjej så hade jag kunnat nämna en rad referenser där hon hade kunnat få hjälp..
Fan vad illa! Det är ju helt sinnes. Du kan inte hade så vännen. Sök hjälp någonstans, snacka med vänner?
Men gud vilken mardröm. Måste också fråga som @Madde, har ni planer att skaffa barn? För det vore förödande för barn att leva i det.
Imorgon gör jag slut med honom
Det är dags. Efter 4 år så måste det ta slut och jag har bestämt mig att imorgon gäller det. Vi har haft så många tjafs och uppbrott i vår relation att vi aldrig kommit någonstans. Vi är i samma sits som vi var när vi först träffades men bara att vi vet våra värsta sidor och haft utan tvekan underbara minnen. Men vi varken bor ihop, har bott ihop eller planerar en framtid som par gör. Vi har försökt och så fort vi testar på ett vuxet approach så sker ett tjafs och vi är på ruta 1. Han i sin lya och jag i min lya och vi börjar "dejta" på nytt. 4 år!! Jag vill ha en framtid. Jag vill diskutera vilken säng vi behöver köpa eller lägenhet vi bör tänka oss bo i och faktiskt jobba mot det! Spara ihop och ha ett gemensamt mål som vi aktivt strävar efter.
Hatar det här..
Ville bara säga att jag har lämnat honom och det är nu över. Det var så rätt och känns så frigörande. Han försökte igen men jag gav mig inte. När man vet så vet man. Jag känner mig så lycklig och som en ny människa. Känns som jag har en hel värld att upptäcka, och jag har bestämt att jag ska återuppta en gammal hobby med animation. Tack för stödet alla. :)
Inte så bra..föll tillbaka efter jag satte ner foten. Blev ett uppbrott i 1 vecka innan han kom tillbaka och lyckades övertala mig att inte ge upp. Det känns inte bra..mer att vi är tillsammans för att vi har lagt så mycket tid i förhållandet och inte vågar/orkar starta om på nytt. @Divine @Lordy @Lara
2
Om jag ställer frågan, vill du vara kvar i förhållandet. Är det en fråga som du kan svara på spontant och ärligt? dvs, att du säger nej eller ja
Det låter inte bra. Jag vet att relationer inte är en romantiserad kärleksfilm som många tror att det är. Det är mycket jobb och upp och nergångar. En sak vet jag, man ska inte vara i en relation som är destruktiv och stagnant. Med det sagt, så uppmanar jag inte att göra slut men istället gå på parterapi. Därefter se vad det kan göra för dig/er.
Rapportera Inlägg
Tack för du hjälper oss hitta olämpliga inlägg
Tja Ben, Det är ok min vän. Du jämför dig med de i din omgivning men det är en sån liten segment av människor att det inte speglar verkligheten. 35 är inte alls så gammalt som du beskriver det. Du är ung nog att hinna dejta, träffa, resa, skapa nya minnen och skapa familj utan att behöva stressa igenom det.
Om du läser min historia så kommer du också inse att det finns människor i relationer som är fasader, och bakom stängda dörrar är det olyckliga och vill inget annat att slippa. Jag är 36, och är mitt i en skilsmässa och inga barn. Men jag känner att jag har gott om tid att starta om och hitta kärlek igen.
Rapportera Inlägg
Tack för du hjälper oss hitta olämpliga inlägg
Det känns alltid som värst i början. Ge det lite tid så ska du se att du kommer ut ur denna tomhetskänsla. Se till att du håller dig aktiv genom träning eller sociala event. Det värsta du kan göra är att hålla dig hemma och isolerad. Det göder bara mer dumma tankar som stärker dina jobbiga känslor. Även om det är jobbigt att vara aktiv när man är i känslomässig negativ svacka, så tvinga dig ut och gör saker - lita på mig jag vet! Jag gick igenom samma sak och det var en målarkurs 1 ggn per vecka som fick mig att må så mycket bättre. Det i sin tur fick mig att träna, och det i sig fick mig att ta initiativ att styra upp saker med vänner. Det tog tid men i efterhand så vet jag att det var räddningen. Ta hand om dig :)
Rapportera Inlägg
Tack för du hjälper oss hitta olämpliga inlägg
Trist men du ska förstås inte jämföra dig med hur andra lever sina liv, eller känna stress över hur det blev. Du får tänka att det är bra att du kom ifrån den jobbiga relationen, men inse att du behöver lite tid nu, för att hitta balans i livet igen.
Försök komma ut på nya saker, hitta en kurs eller förening osv, där du kanske kan hitta annat folk att dryga ut vänkretsen med. Se den här våren och sommaren som "tiden då jag kom i balans".
Rapportera Inlägg
Tack för du hjälper oss hitta olämpliga inlägg
Håller med @Syrran - trist känsla men blir ännu värre när man jämför sig med andra. Kör ditt race min vän och exkludera vad andra gör. Kanske för cliché men dagen kommmer när du ser det som en erfarenhet och kommer tycka att det var värdefullt.