Under de senaste åren har jag lagt märke till en förändring i tonen och diskussionerna om kön och jämställdhet. Som man har jag inte kunnat undvika att notera en ökad känsla av frustration riktad mot mitt kön. Det känns som om det har blivit mer accepterat att uttrycka negativa generaliseringar om män som grupp.

Ibland känns det som om jag, som individ, dras in i en kollektiv skuld bara på grund av mitt kön. Kommentarer som "alla män är..." eller "män gör alltid..." kastas runt utan att överväga att alla individer är unika. Sociala medier har förstärkt detta fenomen. Enstaka exempel på dåligt beteende från män används ibland för att måla hela gruppen i ett negativt ljus.

Så pass att beteende som hyllar kvinnor som starka, självsäkra, målmedvetna och med standard är män istället narcissistiska, kontrollerande, osäkra och översittare.

Får att inte bli stämplad som det så män ge efter och trycka ner de egenskaperna, men då är vi inte män nog. Sjuk moment 22.