Under de senaste åren har jag lagt märke till en förändring i tonen och diskussionerna om kön och jämställdhet. Som man har jag inte kunnat undvika att notera en ökad känsla av frustration riktad mot mitt kön. Det känns som om det har blivit mer accepterat att uttrycka negativa generaliseringar om män som grupp.

Ibland känns det som om jag, som individ, dras in i en kollektiv skuld bara på grund av mitt kön. Kommentarer som "alla män är..." eller "män gör alltid..." kastas runt utan att överväga att alla individer är unika. Sociala medier har förstärkt detta fenomen. Enstaka exempel på dåligt beteende från män används ibland för att måla hela gruppen i ett negativt ljus.

Så pass att beteende som hyllar kvinnor som starka, självsäkra, målmedvetna och med standard är män istället narcissistiska, kontrollerande, osäkra och översittare.

Får att inte bli stämplad som det så män ge efter och trycka ner de egenskaperna, men då är vi inte män nog. Sjuk moment 22.  

Jag råkade se ett gammalt youtube-klipp som är helt genialt! Den här mannen beskriver exakt hur vi män skiljer oss mot kvinnor. Jag uppmanar ALLA att se detta. Han beskriver på ett komiskt sätt hur våra hjärnor skiljer sig åt och hur vi processar saker annorlunda. Därav varför vi inte kommer överens - speciellt i relationer!

Ska be alla kvinnor i min krets att se detta. 

Jag intyga från en mans perspektiv så stämmer detta väldigt bra.

Se och njut! :D