Vid definitionen av rasism handlar det om att uttrycka fördomar, diskriminering och hat baserat på en persons ras, etnicitet eller nationalitet. Rasism kan ta olika former och yttra sig på olika sätt. Det kan vara verbala förolämpningar och hot, fysiskt våld, eller enskilda handlingar och kommentarer som är nedsättande eller fördomsfulla mot en viss ras eller etnisk grupp.

Det är dock viktigt att förstå att rasism inte bara handlar om individuella handlingar eller åsikter. Det kan också vara närvarande på en mer strukturell nivå i samhället. Strukturell rasism innebär att diskriminering och ojämlikhet är inbyggda i institutioner, lagar och politiska system. Det kan innebära att vissa grupper systematiskt missgynnas medan andra gynnas.

Rasism kan också manifesteras genom fördomar och stereotyper som negativt påverkar människors möjligheter och rättigheter. Det kan vara fördomar om en viss ras eller etnisk grupp, vilket leder till diskriminering inom utbildning, arbete, bostad och andra områden av samhället. Dessa fördomar kan vara grundade i okunskap, rädsla eller hat och är ofta en produkt av historiska och kulturella faktorer.

En annan viktig aspekt av rasism är att den kan vara subtil och osynlig. Det kan vara så kallad vardagsrasism, där fördomar och diskriminering uttrycks i vardagliga situationer utan att nödvändigtvis vara medvetna om det. Det kan vara i form av mikroaggressioner, vilket är små handlingar eller kommentarer som kan vara förödmjukande eller kränkande för personer från vissa raser eller etniska grupper.

Jag har i alla mina år röstat på socialdemokraterna. Jag har även varit politiskt involverad i mina yngre år i ungdomsrörelser och burit den röda rosen stolt över hjärtat. Jag har dock med vemod i senare tid sett på hur partiet som jag supporterat och trott på sakta fallera och tappa sin styrka. Behållt sina värdegrunder men inte haft modet eller varit krafthandliga nog att implementera de värdegrunderna.

Så besviken att se hur partiet som ändå har präglat mig och min karaktär, men dessvärre att jag illa tvungen inte känner samhörighet längre.

Jag tror på välfärdssamhället. Jag tror på jämlikhet, mångkultur, arbete, skatter, bidrag och stöd etc. Men jag känner inte att S längre tror på det tillräckligt för att faktiskt implementera det. Att se över invandringen, att sätta gränser och krav på invandring är ett måste om vi ska kunna läka dagens Sverige. 

Ibland måste man sätta hårt mot hårt för att skapa ett samhälle man strävar efter. Känner att hur hemskt SD må än vara med tanke på deras arv, vissa extrema medlemmar så tror jag att deras inflytande i KOMBINATION med de andra partierna är vad vi behöver.

Jag skule ALDRIG vilja ha de som en ledande parti. Men däremot att de finns i riksdagen som en svag krydda i grytan är det som behövs för att upprätthålla striktare invandrarpolitik och hårdare åtgärder mot ökade brottsligheten.

Herregud mitt hjärta exploderar!

Jag sitter och kollar på en serie på Netflix som heter “Love on the spectrum” som handlar om hur olika människor som autism försöker hitta kärleken. Så man får följa olika karaktärer i deras vardag och dejtingliv. Jag är på första avsnittet och Gud vad underbart det är att se. De är så gulliga att man nästa spricker!!:D

De är så fina och man vill bara se de lyckliga hela tiden. Men framförallt man får insikt också om hur det är att leva med en diagnos inom spektrumet - alla unika och olika vilket gör det så viktigt att förstå vad autism innebär.

Jag följer nyheterna kring konflikten mellan Ryssland och Ukraina. Förrutom de fruktansvärda skildringarna av vad som sker stackards folk i Ukraina ser jag även upptrappningen av sanktioner samt företag som bryter handel och sina tjänster med Ryssland. 

Total kollaps av deras ekonomi ligger runt hörnet, men vad innebär det för oss i resten av Europa om Ryssland kollapsar?

I en globaliserad värld som idag så har jag svårt att se att det inte påverkar svensk ekonomi. Titta bara på finanskrisen 2007/2008 när Grekland totalt haverade.

Om en jätte som Ryssland kollapsar, vad blir den ekonomiska konsekvensen i väst? 

Någon som har koll och är kunnig får gärna kommentera och komma med tankar och analyser.

Jag kan inte hjälpa det men jag har helt tappat min arbetsmoral. Jag har inget driv, lust eller ambition att jobba. Mitt jobb är intressant och roligt! Jag jobbar med digital marknadsföring och det är kreativt och finns en massa att lära sig hela tiden. Så objektivt sätt är det superkul!

Men jag har dock ingen lust längre. Är bara less på att jobba och gör endast minimum för att passera dagarna och göra mig värdig av lönen.

Det började i våras på ett annat jobb, trodde att byte av jobb skulle ändra det men nej. 3 mån in i nya jobbet och jag är helt less. Kvittar nog vilket jobb det än är, har bara hamnat i någon svacka. Jag gör mitt jobb men jag önskar jag hade det där drivet man hade en gång.

Ekorrhjulet & kontorsmiljön som jag är less på tror jag. Självklart för feg att starta eget..

Hur kan det här ske?? De valde att frivilligt att gå med en terrorgrupp som öppet ville alla som inte följde deras sharialaga att dö. De trodde på det och tror på det än idag. ISIS besegras och hela kampanjen raserades, och nu är all planer att omvända världen till deras vilja så tar vi tillbaka dessa människor!? Inte nog med det, Säpo släpper de fria att gå i vårt samhälle! Jag blir så arg! Snart kommer de kräva att de behöver boende, och finansiel support för ingen vill ge de jobb och så helt plötsligt går mina skattepengar till att betala deras boende och underhåll. 
 

Samma gick det för de ISISsoldater som återvände med skador och fick all hjälp och stöd. 

Dessa människor är fortfarande radikala terrorister som fortfarande tror på de extremistiska samfund som fick de att åka till Syrien!

På väg hem med bil från en kväll i stockholm och jag körde nästan på en tjej på en elsparkcykel. Hon körde i motsatt riktning på bilvägen. Hon reagerade knapp utan fnittrade vidare medan resten av hennes vänner hängde på strax efter. 

Fan vad jag svor!! Blev så jävla arg och är fortfarande. Jag gillar konceptet och det har räddat mig när jag var sen till ett möte förra året. Men det måste finnas riktlinjer på hur de används. De står överallt på de mest olämpligaste platserna och det är en massa unga som kör omkring hej vilt. Rena cirkusen. 

Vi ska inte tala om hur det är på helgerna, när fest-abstinensen får sin dos och alla är fulla och ska röja på stan. 

Förra veckan tog jag med mig min pappa till vaccinationsmottagningen för covid-19. Processen var väldigt simpel och snabb. Fyll i formulär, visa ID-handling och därefter spruta. 

Han blev ombedd att sitta på en stol i ca 15 min och därefter skulle de säga till när han kunde gå. Vilket var ett sätt att se att ingen fick några reaktioner.

Tyvärr fick vi alla vittna på hur en tjej som låg på en bår få en reaktion på vaccinet i form av panikångest.Nu vet jag inte om det var vaccinet eller någon fobi. Men det blev otäckt. Så pass att de var tvungna att skyla henne och kalla efter en läkare från vårdcentralen intill.

Det som är synd är att vaccinationmottagningen ligger inne i ica maxi, så alla kunder såg ju på hur det blev tumultartat. 

Tror vaccinskeptiker ökade den dagen efter det.

Igår fick jag veta att min närmaste vän ska bli mamma. 2 månader sen fick en annan vän en son. En vecka sen så fick min kusin besked att hon väntar barn. Jag har aldrig riktigt låtit andra människor eller yttre faktorer diktera mina livsval. 

Jag har dock nu känt en extrem ångest och stress sedan jag fått höra dessa underbara nyheter. Missförstå mig inte. Jag är genuint så glad för mina näras nyfunna lyckan, verkligen! Men jag kan inte sluta tänka på om jag kommer få  det också. 

Jag älskar barn och vill så gärna ha familj, det är en dröm! Känner en tyngd av oro som jag bär på. Jag har svårt att sova och fokusera. Att träffa någon under corona är jättesvårt, och ingen vet hur länge det håller sig. 

Min största rädsla är vara ensam och just nu känns det som kapplöpning och jag hinner inte med.

Som titeln säger, jag kan inte sova. Känner mig trött men john blund verkar ha gått vilse för hit hittar han inte. Tror hela coronasituationen är orsaken. Inte för att jag är orolig att bli sjuk, men mer att isoleringen gjort att jag saknar intryck från omvärlden och människor. Känns som min hjärnan behöver stimulans och intryck från människor och allmänt liv i samhället för att bearbeta under natten. Ren spekulation detta men sen hjälper heller inte att vi precis kommer in i vinterhalvåret och det blir mörkt redan vid 4..

Aja kände för att skriva av mig lite men kl är 0300 så bäst jag försöker hitta john  :) God natt!