Jag har i alla mina år röstat på socialdemokraterna. Jag har även varit politiskt involverad i mina yngre år i ungdomsrörelser och burit den röda rosen stolt över hjärtat. Jag har dock med vemod i senare tid sett på hur partiet som jag supporterat och trott på sakta fallera och tappa sin styrka. Behållt sina värdegrunder men inte haft modet eller varit krafthandliga nog att implementera de värdegrunderna.

Så besviken att se hur partiet som ändå har präglat mig och min karaktär, men dessvärre att jag illa tvungen inte känner samhörighet längre.

Jag tror på välfärdssamhället. Jag tror på jämlikhet, mångkultur, arbete, skatter, bidrag och stöd etc. Men jag känner inte att S längre tror på det tillräckligt för att faktiskt implementera det. Att se över invandringen, att sätta gränser och krav på invandring är ett måste om vi ska kunna läka dagens Sverige. 

Ibland måste man sätta hårt mot hårt för att skapa ett samhälle man strävar efter. Känner att hur hemskt SD må än vara med tanke på deras arv, vissa extrema medlemmar så tror jag att deras inflytande i KOMBINATION med de andra partierna är vad vi behöver.

Jag skule ALDRIG vilja ha de som en ledande parti. Men däremot att de finns i riksdagen som en svag krydda i grytan är det som behövs för att upprätthålla striktare invandrarpolitik och hårdare åtgärder mot ökade brottsligheten.