Eloge till alla föräldrar som gör sitt bästa dom kan för sina barn, jag själv har inga barn och ser inte hur jag skulle hinna eller orka det. Jag själv får knappt vardagen att gå ihop när jag jobbar heltid, vet att vi alla är olika men jag har märkt att för min del så är ett heltidsjobb alldeles för mycket att jobba. Och så tänker jag på alla som har barn och hur dom hinner och orkar med? Om jag tänker på mitt egna så ser en dag ut ungefär såhär vaknar 05.30 åker till jobbet runt 6 tiden är på jobber runt 06.35-45 slutar 16 hemma runt 16.50 varva ner någon minut försöker motionera 1-2 Tim kl är minst 17.50. Fixa nått att äta och något till jobbet dagen efter, kl är ca 19 en dusch kanske 30 min kl nästan 8 sen sätta sig ner och varva ner eller ta tag i något annat vilket sällan finns energi till. Sen ska man ju hinna med allt annat med som måste göras hemma och gärna ha en hobby man mår bra av och även tid för kvalitets vila och återhämtning. För mig har det blivit svårt ju äldre man blir att kunna vila och slappna av på ett bra sätt brukar sluta med att jag ligger och tänker på allt som bör göras, så istället för att nyttja tiden då jag endå kan få mig bra vila så har man ångest vilket i sin tur gör att vilan inte leder till något bra. Hur gör alla andra? Jag vet bara att jag mår så mycket bättre när jag jobbar förre timmar eller som nu när det är semester, det är så här jag vill må jämnt. Känna att jag har tid för mig själv mitt egna och nära och kära, känner ni andra att ni hinner med eller anser ni med att ni hade velat jobbat mindre? 

Är det verkligen inte fler som reflekterat över att istället för att lära våra barn att samarbeta i skolan så lär vi dom att tävla och konkurrera med varandra. Är i te det väldigt konstigt? För vi alla som är vuxna vet väll hur mycket lättare det mesta i livet blir med ett handtag, vilka kännar på konkurrens? I mina ögon några få, man talar alltid om det som om det vore något gott. Jag ser det bara som ett hinder och mjölkande av våra pengar. Jag vet att det kan vara svårt speciellt i hårda tider men dom flesta människor om dom verkligen går in i sig själva begriper nog att en annan människa är aldrig mindre värd än någon annan. Jag vet i vilket fall med mig själv att när jag är någonstans i mig själv där jag verkligen mår bra och allt är i rätt balans då känner jag inget annat än kärlek för allt levande och jag är övertygad över att vi alla är födda i kärleken och innerst inne är vi alla ljuset. Barnen hatar inte förens vi lär dom att göra det alla mår ju bättre av att alla mår bra eller? För mig är det oerhört smidig ekvation, har vi inte alla lidit så att det räcker? Man kan inte komma överens med allt och alla hela tiden men vi alla tillsammans har förmågan att bara så mycket mer. Jag lever ett gott liv gemfört med väldigt många i världen vilket de flesta av oss här gör men jag förtjänar ju inte det här mer än vad något svältand  barn gör och det förstår jag och det måste väll endå dom flesta vuxna göra eller? Varför kommer vi inte längre? Jag är rädd för mänskligheten samtidigt som jag är hoppfull då det känns som att fler börjar att förstå. En kärlek ❤️

Tänker mycket och har det senaste tänkt mycket på hur vi konsumerar och vart vi är på väg? I mina ögon har vi kommit till en ände där vi inte kommer längre, vårat sätt att konsumera på har blivit helt sjukt. Och samtidigt som priserna pressas så sänks kvalitén på allt, det är få bolag som har något långsiktigt tänk utan tanken är att det ska handlas. Det känns som att när vi tillverkade något förr så hade man långsiktighet och kvalité i åtanke men idag är det mer eller mindre bara att det ska tjänas pengar. Men är det möjligt att alla bolag ska öka sin omsättning varje år? Och hur långt är vi konsumenter beredda att gå för att få låga priser? Kommer vi sluta handla när alla produkter är en gångs produkter? Så länge pengarna styr så kommer vårat samhälle och utveckling hållas tillbaka.

Har svårt att förstå hur dom flesta verkar helt avtrubbade och avstängda total i från verkligheten. Först all hysteri med covid och sen från ingenstans är det borta och då är det bara ryssen, är kul hur ingen ens reflekterar över hur dom reagerar. Från en dag till en annan så glömmer man vid och så är det bara ryssen är inte det jäkligt konstigt? Och att folk tycker att covid och ryssen är hemsk samtidigt som vi har folk som lever i misär och dör i svält varje dag och har gjort det så länge våran civilisation har funnits, men det är inget vi behöver bry oss om utan vi följer media blint och tycker det dom ska säga åt oss att tycka. Jag hoppas verkligen att folk börjar vakna och förstå vad som händer innan det är för sent, ser ingen all dubbel moral som finns över allt i vårat samhälle?