Eloge till alla föräldrar som gör sitt bästa dom kan för sina barn, jag själv har inga barn och ser inte hur jag skulle hinna eller orka det. Jag själv får knappt vardagen att gå ihop när jag jobbar heltid, vet att vi alla är olika men jag har märkt att för min del så är ett heltidsjobb alldeles för mycket att jobba. Och så tänker jag på alla som har barn och hur dom hinner och orkar med? Om jag tänker på mitt egna så ser en dag ut ungefär såhär vaknar 05.30 åker till jobbet runt 6 tiden är på jobber runt 06.35-45 slutar 16 hemma runt 16.50 varva ner någon minut försöker motionera 1-2 Tim kl är minst 17.50. Fixa nått att äta och något till jobbet dagen efter, kl är ca 19 en dusch kanske 30 min kl nästan 8 sen sätta sig ner och varva ner eller ta tag i något annat vilket sällan finns energi till. Sen ska man ju hinna med allt annat med som måste göras hemma och gärna ha en hobby man mår bra av och även tid för kvalitets vila och återhämtning. För mig har det blivit svårt ju äldre man blir att kunna vila och slappna av på ett bra sätt brukar sluta med att jag ligger och tänker på allt som bör göras, så istället för att nyttja tiden då jag endå kan få mig bra vila så har man ångest vilket i sin tur gör att vilan inte leder till något bra. Hur gör alla andra? Jag vet bara att jag mår så mycket bättre när jag jobbar förre timmar eller som nu när det är semester, det är så här jag vill må jämnt. Känna att jag har tid för mig själv mitt egna och nära och kära, känner ni andra att ni hinner med eller anser ni med att ni hade velat jobbat mindre?
Senaste 2 åren har jag känt att jag vill inget mer än att bli pappa. Jag är så redo på alla plan men framförallt emotionellt och mentalt. Varje dag så ser jag andra föräldrar i deras tillvaro och det ger mig en otrolig längtan efter det. Att se de i situationer från glädje men även när det blir jobbigt och ungarna skriker och föräldrarna blir stressad och frustrerade. Jag vill det mer än annat. Känner att jag har ingen mening med att leva som jag gör idag. 35 år, rest och upplevt allt jag vill uppleva, ekonomisk stabil, bra jobb och erfarenheter. Bostad i ett barnvänlig och naturvänligt område i sthlm.
Men jag sitter i relation där jag sitter fast. Vi kommer inte framåt och jag får nästan panik att tänka att jag ska bli den här pappan som är gammal eller inte alls pga av dålig relation.
Rapportera Inlägg
Tack för du hjälper oss hitta olämpliga inlägg
Man anpassar sig. Vill man ha barn, ser man till att man får tid. Men visst krävs det en hel del av en och man kan inte göra allt så som man gör om man bara har sig själv att tänka på.
Rapportera Inlägg
Tack för du hjälper oss hitta olämpliga inlägg
Det är väl som allt annat i livet, man anpassar sig ganska snabbt efter nya förutsättningar. Speciellt när det kommer till barn. Många som har barn tenderar att umgås mycket mindre med vänner och släpper den sociala biten.