Senaste 2 åren har jag känt att jag vill inget mer än att bli pappa. Jag är så redo på alla plan men framförallt emotionellt och mentalt. Varje dag så ser jag andra föräldrar i deras tillvaro och det ger mig en otrolig längtan efter det. Att se de i situationer från glädje men även när det blir jobbigt och ungarna skriker och föräldrarna blir stressad och frustrerade. Jag vill det mer än annat. Känner att jag har ingen mening med att leva som jag gör idag. 35 år, rest och upplevt allt jag vill uppleva, ekonomisk stabil, bra jobb och erfarenheter. Bostad i ett barnvänlig och naturvänligt område i sthlm. 

Men jag sitter i relation där jag sitter fast. Vi kommer inte framåt och jag får nästan panik att tänka att jag ska bli den här pappan som är gammal eller inte alls pga av dålig relation.