Det går inte så bra för margaux dietz. Det dyker upp nya saker som hon gör och har gjort, och man vet inte vad som kan komma från henne imorgon. Det blir så enkelt att börja skälla och peka finger, och spy ut massa saker om henne. 

Det faktum att hon sa det hon sa när hon va 18 år , i blackface - det svider extra mycket för mig. För det är en direkt kränkning mot mig. Att se henne i det sammanhanget på fest med rika vita ungdomar, festandes i ett vit, rik och exklusiv förort som Saltsjöbaden ger en sån avsmak som sitter längre än man pallar.

Jag kan bara tänka mig hur jargongen måste ha varit om hon obekymrad kunde skriva “Finns det plats för en neger” på facebook med bilden på henne i blackface.

Det är ju uppenbart att hon är uppvuxen, levt och lever ännu idag i en bubbla. Trots att hon reser är hon inte världsvan alls. Hon saknar kunskap och referenser om världen utanför hennes glashus. Ingen fingertoppkänsla, inga färdigheter att känna av rummet och total avsaknad av att se andra perspektiv.

Ska man då hata en sån person eller tycka synd? Jag vill inte vara den här stereotypiska svarta förlåtande mamman som ska vagga stackars vita som får smäll på handen. 

Hur kan jag hata på någon som är okunnig och agerar därefter. Vad blir konsekvenserna att hata och driva bort de som är okunniga? Mer okunnighet..mer rasism, mer av det dåliga. Jag rycker på axlarna. Jag vill inte ha en ursäkt från henne. Jag vill ha personlig utveckling från henne. Jag vill se att hon säger och visar nu jävlar ska jag förändras.