Jag vill tillägna detta inlägg till kaffet. En homage. En hyllning och uppskattning till hur den lilla bönan förgyller livet världen över. Något så enkelt men dock så komplicerat. Konsten och processen att förvandla den lilla osignifikanta bönan till drycken som får alla platser att kännas som hemma. 

Tack för att du är där på morgonen för att väcka mig med värme och lukten av trygghet. Tack för att du finns där när jag känner att jag inte orkar med eftermiddagarna. Tack för att du är där på kvällen när jag behöver något som håller mig sällskap när jag gör mig redo för kvällsmys.

Tack kaffe för att du skapar gemenskap världen över.

För om något som är universellt är frasen - ska vi ta en kaffe?