Ohh vad jag saknar lumpen. Det var tider det. Gemenskapen man fick med människor man aldrig annars skulle lära känna. Sannorlikheten att bli vän med de männskorna är så liten för på ytan var vi så olika. Olika kulturer, samhällsklasser, bakgrunder, värderingar ..ja olika på alla möjliga sätt.

I det civila hade vi aldrig tagit tid att lära känna varandra, men i det militära så händer något speciellt. Där är alla gröna, delar samma svårgheter, äter samma mat, sover lika lite, klagar på samma saker och uppskattar samma saker. Allt har sin plats, alla har en mening och syfte.

Mina närmaste vänner var Abdi, Jonna och Samuli. 
Vi 4 helt olika karaktärer som helt otippat blev bästa vänner och hjälpte varandra genom de tuffa tiderna. 15 år senare så har vi fortfarande kontakt och ses.