Chocktillstånd. Efter 7 år så har jag och ett gäng andra blivit uppsagda pga arbetsbrist. Samtidigt så ska bolaget satsa på samma expertområdet internationellt. Snacka om örfil. Samtalet gick på 15 min med chefen och HR med ett inbokat uppföljningsmöte för detaljer. Jag vet inte rikigt vad jag ska tänka. Inget fel som har skett rent lagligt sett. Men sjukt vad värdelös och utbytbar man känner sig efter så många år att det tar 15 min för att bli kickat. Ingen som helst mänsklig förståelse för chock, eller visad uppskattning eller tacksamhet. Ingen mänsklig faktor alls. Kunde varit en robot som läste ett nyhetsflöde. Rått.
Får mig att reflektera vad är syftet med jobba för någon.
Ska jag nu hitta jobb under dessa coronatider? Hur ska det gå till? Vill jag ens det? Orka.
Är så sjukt vilsen nu.