Jag lyssnar på svensk hiphop, men min svensk hiphop är inte gangsterrappen som har dominerat genren ett tag nu. Nej min svensk hiphop är Jacco, Aki, Labyrint, Erik Lundin, Aleks, Södra Sidan, Dani M, Ison&Fille mfl. Sammantaget så är det en viss känsla med dessa artister. Storytelling, budskap, tuffa tider men med goda förhoppningar. Tacksamhet av vad man har med drivet att söka mer. De lyfter samma problem som gangsterrappen gör men istället talar om att även i skiten finns glädjen och gemenskapen som bara förorten kan ge. Att trots orättvisor så kan man uppnå sina drömmar. Det ger en sån nostalgisk feelgood-känsla. Sann hiphop som man blir stolt över - riktiga musiker som förtjänar mer beröm och cred för deras konst!
Men pga av att gangsterrappen tagit över så har jag inte lyssnat på svensk hiphop. Det är samma bekymmer men istället är det mörkt, våldsamt och maskerat.
Sen från ingenstans kom Jacco ut med sitt debutalbum nyligen - och den är dunder!! Där har vi hiphop som lyfter svårigheterna i samhället utan att romantisera skjutningar. Istället talar han till ungdomarna att sluta med det, låten “Hörnet”. Viben är mäktig och budskapet är klar.
Bra jobbat Jacco min bramski!! Mina favoriter just nu på albumet är:
Dessa går på repeat i min bil hela tiden. Jacco be de andra att komma tillbaka och göra musik igen - tro mig vi saknar den musiken ni hämtade där ni är ortens favoriter!