Såg Black Panther filmen igår, och wow vilken film! Speciellt hur de hyllade den bortgångna Chadwick Boseman som spelade King T'Challa i förra filmen. Det va verkligen en stor skillnad i den här filmen jämfört med de andra Marvelfilmerna. 

Så mycket smärta och sorg som genomsyrar hela filmen, men samtidigt nyansen att fortsätta framåt i livet trots svårigheterna att göra det. Den här skildrar mer än bara en superhjältefilm. Det skildrar även förlåtande, och att vara “The bigger person”. 

Ett praktexempel hur svarta som historiskt blivit exploaterade i generationer, men trots det tar ansvaret att ta fredens väg än att hämndens väg. 

Det var nästan som ett budskap till världen och reality check om vad vi sysslar i kampen att hela tiden söka framgång, resurser, makt och pengar. 

Gud som jag grät i vissa scener. 

Om ni inte har sett, uppmanar jag er att se den. Otrolig film där känslor och budskap tar större plats än specialeffekter, vilket behövdes i en Marvelfilm.