Specialpedagog på gymnasiet
Hej! Jag jobbar på gymnasiet som specialpedagog och ser i andra forum att det finns många frågor och funderingar om hur olika saker fungerar i skolan. Om någon är intresserad av dessa frågor kan jag bidra med det jag känner till, och arbetar med. Givetvis är jag ingen guru som kan svara på allt eller lösa “livets frågor” men jag har lång erfarenhet av att ha jobbat inom gymnasiet, först som lärare och nu sedan ett antal år, som specialpedagog. Det är ett spännande jobb, speciellt nu när det är så mycket debatt om skolan i media och det faktum att vi har valår nästa år.
Upplever du att det finns färre lärare per elev idag än det gjorde förr?
Det finns stöd på flera olika sätt så det görs sånt arbete, hela tiden. Det jag noterat är att högstadiet verkar vara en tuff tid för många, och när de kommer till gymnasiet finns det kunskapsbrister hos en del elever som högstadiet inte förmådde reda upp. Tycker mig uppleva en viss pandemieffekt i detta nu, bland dem som går åk 1 på gymnasiet i år. Det är fler som ligger risigt till i tex svenska, engelska, samhällskunskap, redan i å k1 (och eleverna går på teoretiska program), jämfört med vad vi brukar ha på vår skola. Slump? Jag tror inte det.
Det är vad jag misstänkte. Jag kommer ihåg på min tid så fanns det resurser att kunna bryta ut klassen i mindre grupper som behövde extra stöd. Jag önskar att dagens elever får det stöd de behöver. Jag var en de som hade det tufft i skolan. Det tog mer tid för mig att förstå, och jag fick extra stöd. Det stödet satte grunden i hela min utbildningsfas genom universitetet och jag sitter idag i ett högavlönat jobb.
Svår fråga! På min skola minns jag att innan 2011, när senaste läroplanen kom och nya betygssystemet, hade vi ofta 27-28 elever per klass men nu är det alltid 32, och det började efter 2011. Jag minns att vår rektor sa att det ekonomiskt inte var hållbart att inte fylla upp till 32. Det finns säkert skolor där det inte är 32, men så blev det i vår kommun. Det kan låta som en obetydlig skillnad men de där sista 4-5 eleverna gör att det är svårare att få ett helhetsgrepp och det är lätt att tysta elever lite grann "försvinner". Är de något färre hinner man med alla.
Tycker att lärare är hjältar. De har en sån vital plats i framgången av samhället. Barn och ungdomar spenderar majoriteten av sina viktigaste år av personlig utveckling hos vägledningen av lärare. Jag hade grymma lärare och jag kan säga att mina lärare (2 för att vara specifikt) har påverkat mig och motiverat mig till det bättre.
Hej! Jag läste om den här händelsen där en lärare fick fnatt och skrek jävla 5-åringar till en elev. Eleven hade då spelat in det och visat sin mamma. Hon i sin tur lägger upp det i sociala medier och det blir en jävla orkan av det. Nu har läraren sagt upp sig. Jag är så säker på att eleven var en riktig skitunge som störde för fullt och mamman som inte kan hantera en situation som en vuxen utan ska vara ett barn och gråta på facebook. Till min fråga, upplever du att ungar och föräldrar idag inte har respekt eller hänsyn till skolväsendet? Kan du känna igen dig hos läraren som fick utbrott? All heder till lärare, kommer alltid komma ihåg min låg-och mellanstadielärare, Karina som gjorde det lilla extra när jag hade tufft.
Jag förstår, kanske är det inte lika påtagligt på gymnasienivå..men gott att höra att när det väl sker så är det inte så vanligt som man tror. Tack för insyn, behövs upplysas om hur det är i skolarna på gott o ont
Jo jag har läst om det ärendet också. Beklagligt på många sätt. Nu var väl detta en yngre elev än gymnasiet.
Jag har aldrig fått några utbrott på det viset, så jag känner inte igen mig i läraren så, men jag kan absolut förstå att man ibland är frustrerad.
Jag upplever otrolig sällan att elever eller föräldrar inte har respekt för det jobb vi gör i skolan. De flesta är mycket tacksamma skulle jag vilja säga. Jag träffar en hel del elever som har det kämpigt med skolan och de föräldrarna är SÅ tacksamma, många beskriver hur barnet i grundskolan inte fått det stöd det behövt och nu är det äntligen någon som lyssnar. Det känns trist men jag vet också att högstadiet har mycket att stå i. De enstaka elever jag personligen upplevt som bettet sig illa kan jag nog räkna på ena handens fingrar.