Bitterljuva tankar på tjejen jag tappade. Hon som fick mig nervös i hennes närvaro
Nervös på ett skönt sätt. Vi träffades och vi visste vad vi ville men sa aldrig det rakt ut. 
Vi visste saker om varandra som om vi kände varandra i ett tidigare liv.
Vi tog promenader i timmar, satt på parkbänken och pratade. Vi va 26 men kände oss som 16. 

Vi ville höras hela tiden men vi spelade svåra, och vi visste att vi spelade svåra så det blev en glimt i ögat i vår skärgång. Det va perfekt.

Vi va inte tillsammans, men det va hon och jag! 

Att leva i limbo är en romans men aldrig hållbart. Jag tabbade mig och lät dig gå. Nu 10 år senare är du fortfarande i mina tankar. 

Nostalgin är bitterljuv. Ångesten är stundtals påtaglig, kommer jag hitta en kärlek som överträffar? Eller är jag fast i tjejen jag tappade.