I ett år har jag lidit av depression. Det började med ett ansträngt förhållande som tog mycket av min mentala hälsa som jag tillslut avslutade. Dessvärre så försvann inte ångestkänslorna. Jag trodde att allt skulle vända över natten då förhållandet var roten.
Jag tappade livslust - inte att jag var självmordsbenägen men hade ingen ork att socialisera. Ville inte umgås med folk och var allmänt inte den glada positiva killen som jag en gång var. Ibland gick jag på sociala engegamang för att jag kände att jag måste. Fick tvinga fram samtalsämnen och skådespela en karaktär som mådde bra och hade kul. Utmattande!
Men det som vände i livet var dagen jag bestämde att börja träna igen. Mina knän hade började värka pga för mycket sittasstillandes och jag kände oro att det skulle bli permanent om jag inte tog tag i det.
De första 3 veckorna var slitsamma. Mentalt och fysiskt. Men så hände något, jag började längta till gymmet. Dels för att jag fick resultat, blev starkare och hade inte ont i knäna mer men också för lyckorusen träningen gav mig.
Det blev en snöbollseffekt som gjorde att jag fick energi att vilja träffa vänner, vara kreativ. Allmänt hitta tillbaka till mig själv. Jag har nu tränat regelbundet i 7 månader, och det har absolut hjälpt mot min depression.
Jag hoppas att det här kan hjälpa andra som mentalt inte mår bra. Ge träning ett försök, det kan verkligen göra en skillnad!