Att ha nära vänner som går igenom olika faser i livet är en underbar upplevelse. Att dela minnen, skratt och erfarenheter med varandra kan verkligen berika en persons liv. Men vad händer när ens nära vänner plötsligt får egna sambos och barn? För många kan det kännas som om ens vänner försvinner in i sina egna liv och att man blir lämnad ensam och utnyttjad.

Jag kan själv relatera till detta. Jag har haft flera nära vänner som var singlar när jag hade min sambo. Vi gjorde allt tillsammans - vi reste, umgicks och planerade framtiden tillsammans. Men när mina vänner började få egna sambos och barn, kände jag mig plötsligt övergiven. De hade inte längre tid för mig och jag kände mig utnyttjad.

Jag förstår att barn tar upp mycket tid, men kan det inte finnas en minut eller två över för att slänga iväg ett sms eller svara i telefonen? Jag har upplevt att när jag försöker kontakta mina vänner, får jag bara korta svar och ingen möjlighet att ringa upp vid en annan tidpunkt som passar mig bättre.

Jag känner mig bitter, arg och ledsen över att mina vänner inte har tid för mig längre. Det känns som om de bara var bra att ha när de var singlar. Nu när de har sina egna liv med familjer och karriärer, är jag inte längre viktig för dem.

Jag undrar varför vänner med barn beter sig såhär illa. Kanske är det för att de har så mycket att göra och känner att de inte har tid för något annat än sina familjer. Eller så kanske de bara tar för givet att jag alltid finns där när de behöver mig. Oavsett vilket, så är det viktigt för mig att sätta gränser och inte låta mig själv bli utnyttjad.